Veteranens diktbok

Här presenteras ett par dikter av veteranen Örjan Noreheim (född 1956), hämtade ur boken Veteranens diktbok. Dikter med känsla från hjärtat. En veterans betraktelser. Före, under och efter utlandsinsatsen (2017). Örjan har en Facebook-grupp – Dikter med känsla från hjärtat – med uppemot 1000 medlemmar. Gruppen har fokus på dikter och utlandstjänst. Tillsammans med ett tiotal veteraner har Örjan tagit fram Veteranens diktbok 2017.  Flera av dikterna i boken knyter an till utställningens tema, och vi har därför valt att återge ett litet urval av Örjans dikter.

 

Avsked kan vara svåra

Avsked kan vara svåra,

känslan av att vännen såra.

 

En kram, ett ögonkast,

svåra känslor när hjärtat brast.

 

I uniform vi stått på led,

vinkat adjö till kamrater som stred.

 

Vi vill åter mötas bäste vän,

veteraner, kvinnor och män.

 

Vår känsla för kamratskap är stor,

i våra hjärtan fredens soldater bor.

Ornament.jpg

 

Veteranens kärlek

Veteranens kärlek finns i hjärtat äkta,

en och annan romans fläkta.

 

Nära känns kamratskap och varm hand,

längtan efter att vandra i främmande land.

 

Ljuv blomma och vacker mening med dagen,

en känsla pirrande ända in i magen.

 

Söker meningen med livet och min egen lott,

överraskning i denna dag fått.

Lyckan i stort och litet,

känns och inte alls så slitet.

 

Känslorna knackar på framtidens dörr,

känslan brinner som den gjorde förr.

 

En veteran, ett liv, en livstrappa,

med plåster och omtanke känslor lappa.

Ornament.jpg

 

Jag längtar

Jag längtar efter något, vet inte vad,

känner mig stark, laddad och glad.

 

Kamrater knackar på och håller kontakt,

en vänskaplig kamratlig pakt.

 

Jag vill vara en veteran i vårt gäng,

drömmen om äventyr och vänskapligt häng.

 

Vi är många, vi är starka, vi är kamrater,

din blick med längtan jag ser.

 

Längtan till något, jag ler…

Ornament.jpg

 

Pia en kvinna i fredens insats

Pia en kvinna i fredens insats,

med jämlikhet Sverige på första plats.

 

Skuldra mot skuldra i detta uppdrag,

vem sa att kvinnan i uniform svag.

 

Med sitt vapen i nära strid,

löser fredens uppgift i närtid.

 

Skyddsväst med laddad blick,

härdat mjukt inre i stridbart skick.

 

Tillsammans detta fredens lag,

Sven och Pia med stor respekt i detta uppdrag.

 

Pia en kvinna, Sven en man,

två ”yxor” som kompletterar varann.

 

Veteraner stöder Veteraner, både man och kvinna,

tillsammans vägen fram världens respekt vinna.

Ornament.jpg

 

Vi bara vi

Tillsammans gråter, skrattar och insatsen minns,

tusentals Veteraner, en gemensam nämnare finns.

 

Kamratskap med trygg hand säker,

omtanke, oro svårigheter läker.

 

Medmänsklighet med en ton av Veteran,

vrider och öppnar empatins välkomnande kran.

 

Gråter av medkänsla i sårad kropps närhet,

jag en veteran ingen annan som vet.

 

Skrattar av trötthet i min galenskap vem våga,

brinner känsla, en evinnerlig låga.

Ornament.jpg

 

Jag en man

Jag en man med tankar klara,

styrka med kraft på svåra och lätta livet svara.

 

Vandrar i nattens mörker och dagens ljus,

nyfikenhet blandas med verklighetens sus.

 

Val görs och valet framåt lyckas fånga,

vägens kant fylld av nära vänner Veteraner många.

 

Släckta bränder och av kamrat omplåstrat sår,

ej kvinna, ej ”hen”, jag en man i mina säkra spår.

 

Styrkan och ”powern” har ingen gräns,

vänskapen stark och orubblig i kroppen känns.

 

Broder och Syster jag vet att du finns där,

tillsammans vi framtiden bär.

Ornament.jpg

 

Veteraner stöder Veteraner och nära vänner

Kamratskap Omtanke Medmänsklighet vårt förbunds värdegrund,

veteraner, anhöriga och nära vänner bildar vår starka grund.

 

Erfarenhet och kompetens så stark,

till främmande land rest och kämpat på främmande mark.

 

Fyllda av känslor, minnen och stolthet,

detta efter vår insats så het, så het.

 

Idag vi från vårt trygga hemland sänder,

en tanke till den kamrat som åker ut till främmande länder.

 

Tänker på dig, vi som finns runt om i vårt land,

från norr till söder syns vårt Gula Band.

 

Kedjan så stark alla vänner, och nära kamrat,

med gott rykte i världen sträck på ryggen var stolt och lyssna på berömmande prat.

 

Vi ”yxor” är kända för att agera klokt vid svåra och snabba beslut,

sparar både liv och krut.

Ornament.jpg

 

Inlånad av alkoholen

Skål i tamburen,

här sitter jag i alkoholburen.

 

Livet har gått på grund,

länge sedan man kände sig frisk och sund.

 

Kamraten sitter på axeln och kraxar goja,

nu risigt inre har jag fått fyllenoja.

Ornament.jpg
Ringheim_frilagd.jpg

Otto Johan Ringheim

I detta sammanhang kan det också vara av intresse att känna till Otto Johan Ringheim (1813-1898) som deltog i de svenska fredsbevarande styrkorna i Schleswig 1850, de första av denna typ, och som också närde en litterär ådra. En fältbataljon av Norra skånska regementet ingick från slutet av augusti 1849 till början av juli 1850 i den svenska styrkan, då den avlöstes av en bataljon ur Södra skånska regementet. Ringheim skildrar sina upplevelser i en versifierad beskrivning. Hans skildring börjar med ett farväl från fästmön: ”jag kysste den älskades panna, Ömt, vid det svallande bröst, sade jag henne farväl. Och nu framåt på min stig, ej höfves det krigaren stanna: Kärlek, du får icke nu Soldaten till träl”.[1] Fredsarkivet har som mål att digitalisera Ringheims material, som i dag finns i arkivet på Regionmuseet i Kristianstad.

 

[1] E. Dahlberg, Skåne och regementet : en bok om Skånes land och folk och om Kungl. Norra skånska infanteriregementet för dess soldater. Kristianstad 1936, s. 258.